söndag 9 september 2012

Konrad och Anki

Varje dag och varje stund är en gåva. Ibland glömmer jag det. Tar saker för givna eller så vårdar jag inte gåvan och stressar bara runt i min oro över att jag får den så att jag ändå inte tar tillvara på gåvan. Kärlek är en gåva. Kärlek kan du inte äga, tvinga fram eller tvinga bort. När jag första gången hörde låten "kärleken är" så förstod jag inte innebörden. Här har jag lärt mig innebörden. Inom oss människor finns längtan och önskan att vara i kärleken. Att ge och ta kärlek är egentligen det mest fundamentala när vi föds. Tyvärr finns även andra krafter som verkar inom och utom oss som får oss att tappa, glömma och missa den äkta kärleken, den som just bara "är". Varje dag en gåva, ett äventyr, varje stund en ny stund. Jag lär mig det åter och åter igen, men jag får träna mig ibland i förmågan att verkligen uppleva det. Mina husdjur på gården påminner mig. Ja, de tar gärna emot mat och gott, vi får gärna hålla rent och snyggt där de bor. Men ger jag allt detta medans mitt hjärta är stängt eller iväg på andra håll blir mina djur distansierade, kräver uppmärksamhet på många sätt. De vill att min kärlek ska komma varje dag och varje stund i deras närhet. De ger så självklart tillit och kärlek till mig att det jag egentligen "bara" behöver klara av är att öppna mitt hjärta. Det är inte alltid så lätt vid snart 38 års ålder. Men varje dag och varje stund är en gåva och en ny chans att hitta och göra rätt I somras värpte våra hönor fram en ankunge som dog efter några dagar. De sparkade undan ett ägg där ungen inte klarade av att kläcka sig ur. jag kläckte fram Anki ur ägget. Vi värmde henne vid våra bröstkorger, matade och gav vatten och massa kärlek. Efter två dagar kom Anki till fosterhem där hon fick vara med andra ankor. Så snart vi kan ordna det ska vi hämta Anki och hennes fostersyster. Lilla underverk
När vi verkligen behövde inget nytt och inga nya på gården råkade Konrad komma till oss. Med sin energi och sin kärlek så är han en ljuspunkt tillsammans med de andra. Med gamla katten Kung Rah så har det tagit tid att få in detta i vår familj och i våra rutiner, men det går bättre än vad jag trodde. För honom är varje stund ett äventyr och det finns så mycket att upptäcka att jag känner hur det smittar av sig och ger nyfikenhet och energi tillbaka. jag öppnar mitt hjärta och känner att den energi som gått åt till att uppfostra och få balansen åter i familjen rinner dubbelt tillbaka i mina ådror

onsdag 16 maj 2012

Återkomsten av jedi

Godmorgon, god vår och snart sommar Så kom vintern. Höst och vinterbarnet hade inget emot detta till en början. Med installerad bergvärme och fungerande varmvatten och ingen skottning kändes den även lyxig. Men en ny rastlöshet kom så småningom smygande efter vår, sommar och höst med grävning, rensande och odlande. Hmm, vad gör man nu? Till nästa vinter så ska det planeras och ordnas att jag inte drabbas av denna lyxproblematik. Många bloggar har passerat min tanke, men inte kommit ner i ord och här. Mest kom det av sig att det roliga och trevliga snabbt vänds i förlust och problem på gården. 2012 start har inte helt varit flöde s k flow. Så kort sammanfattat: Tack kära Joel, Douglas, Beatrice, Leif och Mahir för den tid ni var hos oss och allt ni lärde oss med ert sällskap. Far Väl mina släktingar Gabriella, Ulla och Sven. Ljus och kärlek till er. Välkomna på gården Esmeralda, June, Matilda (hönor), Quacki och Adde (ankor). Välkomna tillskott av vänner och tid att lära känna min underbara brorson förgyllt tillvaron och räddat dystra stunder. Vad jag lärt mig den hårda vägen detta år: Tänk efter först. Lär dig t ex mer om djuren innan du skaffar och ska vårda dem, läs instruktioner och våga fråga mer om hjälp. Tro samtidigt mer på din intuition och kunskap och försök ha tålamod att det tar tid att skaffa erfarenhet och lära sig saker. Se glädjen varje dag i det lilla som det stora och var i ditt hjärta. Vid pennan denna strålande morgon i majsol V á la G Egentligen är det inte svårare än man gör sig utan såhär:

lördag 12 november 2011

God morgon

Morgon på Grangården
Många gånger delar vi upp morgonsysslorna imellan oss. Men vissa dagar får den ena sovmorgon och den andra tar hand om alla djuren. Ibland känner jag mig knäpp som har så många djur. Men för det mesta bara stolt och varmt lycklig. När jag idag gick morgonpromenaden kände jag min kärlek till denna underbara hund och det bara fortsatte med djur på djur. Men visst efter att ha fixat allt sitter inte en stunds kaffe och egen tid fel.
Upp klockan 7 för morgonpromenad med Stella. På med ryggsäck på henne och MBD skor för att träna vår styrka och kondition. På med höftbälte på mig så kan hon gå mer fritt kring mig och jag blir mer fri att vifta med armarna. Så ut på en ca 45 min snabb och skön tur. Ja, det är klart att det inte är sådana promenader varje morgon, men det är något av det skönaste som finns.





Mata och ge nytt vatten till våra charmiga får som absolut även varje kväll inväntar kvällspromenaden med hunden för att man ska säga godnatt och natta dem inför kvällen. Men trots att de stod ute mitt i natten när Vg hämtade Ag från en fest så är de lika pigga även denna morgon.
Och till våra mycket högt och bestämt morgonbräkandes getter som efter att ha ätit upp maten inne i sitt hus gärna poserar framför kameran.
 Dags för hönor och ankor att komma ut för dagen. Ankorna har blivit en del av flocken och de både sover och är ute på dagen tillsammans. Av våra hönor är det framförallt Märta som trivs med ankorna och ingen av dem verkar tycka att det är skillnad på anka och höna när man är familj. Ankorna alltid först ut med Märta och/eller Buffy med.


Dags att väcka och ibland lyfta ner de hönor som inte riktigt vill vakna och gå upp.

Så går de i ett fint följe den vanliga rutten utifrån hönsgården genom grinden in på trädgården för mat, vatten och ankbad (vit balja). Byte av vatten och strödd mat så de kan moffla och sprätta runt. De har snabbt lärt sig att promenera in i sin hembyggda hönsgård då de nu måste vara under tak pga fågelinfluensa. Att stänga in dem kändes tråkigt, men jag har märkt att de stormtrivs i sin utegård så nu är det bara fruktansvärt gulligt gäng. Dessutom så ser vi dem utanför vår köksdörr så man kan ha dem till utsikt när man dricker sitt morgonkaffe.

Stella har idag redan fått mat ute, ibland får hon frukosten ute och ibland inne. men samtidigt som hon får frukost är det även Rahs tur för mat och nytt vatten. Han har redan varit uppe många timmar då han släpptes ut runt fyra-fem i morse.
Så fiskarnas tur, fiskmat och algtablett. Nytt vatten? Nej, vattenbyte bara var 14e dag. Det stora akvariet står och lyser upp höstmörkret i köket. Man tänder en lampa som en gryning innan man går ute. De får mat när jag är inne igen. Lite senare får de fullt ljus och innepumpen körs igång med full fart. Så även de känner skillnad på natt och dag. kvällen görs tvärtom. Släcks en lampa i taget med långa stunder imellan. Pumpen av och godnatt. De ger en stunds meditation i samband med matstunder.
Sist och förutom fiskarna också minst kommer pippisarna. Visst har de vaknat och flygit ut till sitt träd och gardinstång för längesedan. Morgonserenaden kvittras redan så fort ljuset stiger över slätt och gran. Mat och nytt vatten och kanske något grönt eller frukt gillas mycket och kanske även en morgondusch med vattensprutan. Favoritstund om det spelas musik i bandspelaren.
Så till slut: Frukost och framförallt den varma och goda koppen kaffe
Vid tangentbordet och morgonsysslare idag VG
        



torsdag 3 november 2011

Ljus

I dessa mörka tider där så många mörka vindar blåser med krig, förluster av nära och kära och hårda tider för de utsatta i vårt land som dessutom på många sätt mörkläggs i vårt samhälle. Där mänsklighet och empati trycks undan av pengar, materialism, stress och felaktiga (enligt mig) prioriteringar. Där människor kring mig tappar energi, eller utsätts av kränkningar av båda arbetskamrater, den f d partnern m m och det verkar som alltfler tappar såväl taget som energin. I dessa tider tänder jag ett ljus varje dag, skickar ut en tanke varje dag och söker inom mig efter den gudomliga kärleken som inte har ett namn, som inte stängs in av byggnader, normer och som är ett varande. Våga tända ljus inom dig och kring dig. Våga älska, acceptera och förlåta (blir lättare om du också vågar sätta bra gränser och krav) Våga kärleken och ljuset och jag lovar den finns

(detta klipp hade bäst volym, men lyssna på låten och texten. Titta på bilderna också såklart om du gillar honom)

onsdag 26 oktober 2011

Årets nykomlingar

Då jag är alldeles för dålig att blogga ner någon av de bloggar som nästan dagligen skapas i mitt huvud så har en viktig presentation inte blivit av fast den vackra lilla kom redan med vårsolens värme:
 Lilla Vackra Elin med sin vackra mamma och en bild av kärlek och värme i vintertid. 
 Förutom att vi blivit med fåren och diverse fiskar, plantor och växter och säkert myriader av små nykomlingar i vår natur på farmen så blev vi med ankor till slut. Jag åkte och skulle få kronärtsplantor och kom hem med dessa två i en låda.
 Joel och Lisa Snöboll är ett par mignonankor. Joel igenkänns på lockar i stjärtfjädrar vilket hanarna har, men är också något större. Lisa som jag i rena farten ibland även kallar Elsa är lite mindre och har några stänk av grått på huvuddräkten och som den hona hon är snattrar hon högst.
Det viktigaste är att ha tillgång till vatten för att doppa huvudet och ibland bada i.
De är ute med hönorna som börjar acceptera dem på dagarna och sover i vedboden på nätterna.
I nuläget har de en kastrull vatten, men till våren får det bli en damm och ett litet ankhus. 
Varför ankor undrar kanske någon. Förutom att de är underbart roliga, ägg och ev ällingar till våren så ska de få hålla efter sniglarna kring mina odlingar.

Varje individ har en mening med sitt liv, en plats på jorden och  bär en själ full av rikedomar.
Varje individ bär prisma av färger i sin person
Varje individ bär och skriver sin egen historia
Varje individ ska älskas, respekteras
och ni är så välkomna hit och till jorden små vänner







måndag 3 oktober 2011

Måndag

Här på Grangårdens farm så känner man av måndagen i veckan även om varje dag är sig rätt lik i hemmarbetet...
A börjar tidigt varje måndag. Så då brukar V ta hand om morgonsysslorna så A får sova det som går.
Tar nästan en halvtimme innan alla är uppe. Jag somnade om efter att jag satt mig upp i sängen.
Ska hälla upp foder i tunnan och häller en tredjedel utanför... Glömmer vattnet som spolas i hinken och orsakar en mindre översvämning...
Måndag är alltid måndag
Vid tangentbordet V Gran

måndag 26 september 2011

Efterlängtade får och efterlängtade bilder

Sedan jag var barn har jag alltid älskat får och alltid kännt en speciell lycka när jag ser dem. Så plötsligt är det verklighet. Fyra fina Roslagsfår går och betar i hagen. De är milda, men bestämda och blir allt gosigare och är mycket sällskapliga. Gården känns hel och komplett med allt vi har här.
Den nya brunnen och byte till bergvärme ger också mer resurs och tid denna höst och vinter till djuren.
Så alla som frågat efter bilder:
Hela flocken i hagen:
Mamma Molly 4 år vakar och leder. Hon är den största i flocken och står överst på berget såklart. Jag har handklippt alla med fårsaxen, men tog Molly och Douglas först, så jag fortsätter ansa henne lite.
De två små svarta tacklammen är Mollys döttrar Kerstin och Linnea. Linnea har mer vitt på nosen och Kerstin mer vitt på svansen. De är skuttiga, pigga och fina. Klippningen blev riktigt bra. Linnea är mest nyfiken och sällskaplig, men Kerstin busigare och mer skuttig.
Douglas är den som snart är lika stor som Molly. Han är ett bagglamm som har andra föräldrar och kom efter de andra i lamning som ett riktigt "stjärnbarn" då ingen vet hur han blev till...
Lugn, bestämd och kontaktsökande.